Konferenspresentationens dramaturgi

Följande text är skriven under deltagandet på en internationell konferens för högskolepedagogik och akademiskt lärarskap. Länk till ISSOTL 2016.

På en konferens med den fräsiga underrubriken Telling the Story of Teaching and Learning är det intressant att kika på vilka mönster för berättande konferenspresentationerna ikläder sig. Och kanske fundera över vilka förutsättningar för berättande som ges i form av lokaler och förväntningar.

Tre dramaturgiska mönster

Gisslandramat

Åhörarna ges en inledande dragning som mynnar i ett dilemma som föredragshållarna ber om hjälp att hantera. Åhörarna arbetar i grupper för att lösa problemet. Engagerat. Initierat. Med sina samlade erfarenheter och kunskaper. Förslag på lösningar presenteras och problematiseras.

2960717_1200_675När föredraget löper vidare blir det tydligt att problemet har varit löst sen länge. Och att föredragshållarna är både stolta och nöjda över sin lösning.

Ropet på hjälp var främst ett trick för att hålla publiken engagerad i frågan. Och i det har presentatören lyckats. Men med den sura eftersmaken att ropet på hjälp inte var autentiskt.

Åhörarna har hållits gisslan. De behandlas väl och beröms för sina förslag och lösningar, men egentligen är de där för att lysa på föredragshållarnas förträfflighet och fokusera deras ännu klokare förslag och lösningar.

En ulv i fårakläder

På ytan är presentatörens intention att berätta om forskning eller utvecklingsarbete. Titeln på föredraget är satt för att fånga intresse och vara i linje med konferensens tema.wolf_sheeps_clothing_barlow

I takt med att presentationen vecklas ut uppdagas ledtrådar till att titeln är ett lockbete och att anknytningen till konferenstemat är ett utanpåverk.

Berättelsens fokus är inte att förmedla kunskaperna vunna i forskningen eller att dela de gjorda erfarenheterna av utvecklingsarbetet. Berättelsen är snarare en om de egna akademiska meriterna. Och som sådan är inte deltagarna i rummet de främsta mottagarna. Den tänkta mottagaren är snarare den framtida arbetsgivaren eller kollegiet. Presentationen i rummet tar inte lyssnaren i hand för att berätta om gjorda erfarenheter. Utan är snarare avsedd att vara ett kapitel i CVt. Kapitlet om presentation på internationell akademisk konferens.

Sympati för Rödluvan

Vi får lära känna Rödluvan både genom hennes mamma och mormor. Vi identifierar oss med det oskyldiga barnet. I berättelsens anslag byggs ingångar för läsaren att bry sig om huvudpersonen. Det är också därför vi blir involverade i hennes räddning när hon blivit slukad av vargen.

dore_ridinghoodFöreläsaren skapar mening och identifikation genom att emotionellt beröra publiken genom exempel som knyter an till dess erfarenhetsvärld. Som en bonus skapar detta förtroende och tillit genom att föreläsaren kan visa att denne delar erfarenheter och kulturellt kapital med lyssnarna.

Genom gjorda exempel och anekdoter har föreläsaren skapat sympatier och intresse för den fortsatta berättelsen.Både i förhållande till innehållet och föreläsaren själv. Lyssnarna bryr sig om problem och dilemman. Den är villig att acceptera lösningar och resultat.

Funderingar

Jag har hittat tre dramaturgiska mönster under de presentationer jag deltagit i under dagen. I någon form har jag kanske stött på dem i andra sammanhang. Jag tror inte de är unika för den här konferensen. Eller för konferenser generellt. De kan säkert hittas i tex undervisningssituationer eller försäljningssammanhang.

Hur som helst tror jag att det finns förväntningar inom genren.

Du förväntas fånga din publik. Kanske med antagandet att det du berättar inte är så intressant att det kan stå för sig själv. Usch. Trist.

Den akademiska konferensen handlar inte enkom om att berätta din berättelse. Den handlar också om akademisk meritering. Det är delvis därför vi ses på det här viset. Kanske (troligen?) nödvändigt.

Konferensarrangören skapar förutsättningar i form av lokaler och olika former för framställningar – paperpresentationer, posterutställningar och keynoteföredrag.

Deltagarna har förväntningar på hur formen ska eller bör vara. Det finns en genrekännedom som sätter ramar.

Även om temat för konferensen är berättande krävs det en del mod och kreativitet för att bryta (för mycket) mot den givna genren. Så det krävs medvetna ansträngningar från arrangören för att skapa möjligheter och utrymme. Det räcker inte med en fräsig underrubrik.

Tankar kring the Scholarship of Teaching and Learning

sotl-header

Foto: Petri Gudmundsson

Medarbetarna på AKL deltog första veckan i oktober på konferensen ISSOTL13 (International Society for the Scholarship of Teaching and Learning) i Raleigh, North Carolina. På MAHs interna konferens kring högskolepedagogisk utveckling presenterade de sina intryck. Framförallt kring just begreppet Scholarship of Teaching and Learning.

Lyssna på deras presentation här.

Play