Ett rum med amerikansk utsikt

FullSizeRenderFullSizeRender[1]

”Om ni bara ska förändra något, så fokusera på skrivytorna. Att studenterna har tillgång till skrivtavlor vid sina bord – det förändrar undervisningen”.Vid flera tillfällen hördes liknande uttalanden från lärare som arbetade i så kallade Active learning classrooms (ALC). Först skrivytor, sedan möbler med hjul som bidrar till ett rum som bjuder in till interaktion. Det är några av grundförutsättningarna för en mer flexibel lärandemiljö.

Under ett par dagar i augusti deltog Michael Svedemar och jag vid National Forum on Active Learning Classrooms, University of Minnesota i Minneapolis. De inledande två dagarna hade det svenska nätverket ”Rum för aktivt lärande” ett program där vi mötte lärare, samtalade om och deltog i workshops.

IMG_4873IMG_0143IMG_4986

I Bruininks Hall har University of Minnesota satsat på rum för mellan 27 och 126 studenter som är designade med fokus på aktivitet och samarbete. En sal som benämns ALC kan se lite olika ut, men gemensamt är runda bord för nio personer, stolar på hjul, lärarens pulpet/bord i mitten av rummet, skrivytor och skärmar runt alla bord.

IMG_0398

FullSizeRenderDet finns mikrofoner och möjlighet att ansluta datorer vid borden och läraren kan i sin tur moderera tekniken i salen från sin centrala plats.

Det är en imponerande byggnad som bländar med all teknik och sin tillgänglighet för studenterna. Det finns också ett tilltalande anslag i tanken om salarna som en gemensam yta att ta ansvar för.

IMG_4889

National Forum on Active Learning Classrooms samlade lärare, forskare, arkitekter, pedagogiska utvecklare och lokalansvariga från en rad amerikanska universitet.

Många av de lärare som presenterade forskning och utvecklingsarbeten har helt slutat föreläsa. De skapar korta introduktioner och när studenterna kommer till salen fokuserar man på kollaborativa lärprocesser.

Standardlösningen, som vi tog del av vid flera tillfällen, bestod av introduktion, någon form av problemformulering, diskussion tre och tre – borden i ALC består av tre tårtbitar som tillsammans ger plats för nio deltagare – och sedan gemensam diskussion vid hela bordet. Därefter sammanfattning på skrivtavlan. Rotation i salen, gruppen går vidare till nästa tavla och ger respons på kamraternas förslag, går tillbaka till sin egen tavla och diskuterar den respons man fått och sammanfattar eller utvecklar på tavlan. Momentet avslutas med att läraren fångar upp vad grupperna tar med sig inför nästa steg. Och så vidare.

FullSizeRender

Naturligtvis kan de här pedagogiska idéerna användas i ett traditionellt klassrum. Men salens design underlättar. Det spelar roll för interaktionen att läraren befinner sig i mitten, att vi som deltagare vända mot våra gruppdeltagare.

Framförallt uppstår en spännande rörelse mellan tal, skrift, sittande, stående och så vidare. På ett enkelt sätt har vi talat med alla i gruppen, skrivit gemensamt, fått och gett respons. I de tekniktäta ALC-rummen (kaka på kaka, jag vet!) kan läraren dessutom välja att projicera samma bild på salens samtliga skärmar, studenterna vid borden kan styra den skärm de sitter vid.

Alla förväntas även tala i mikrofoner när det är dags för samtal i den stora gruppen. Vid de aktiviteter vi prövade blev det full fart. Det innebär även att ljudnivån blev hög. Ett problem som diskuterades flitigt. I en stor sal var det svårt att höra vad de övriga åtta sa vid det egna bordet. I början upplevde jag även det som störande med samma bild projicerad på samtliga skärmar i salen. Framför mig, bakom, till vänster, till höger.IMG_4977Det betydde ju att jag kunde ha kolleger som tittade på olika håll, och när läraren vandrade runt blev det mycket att hålla reda på. De vana lärarna talade tydligt om var de skulle befinna sig i rummet och varför. Och efter ett tag kunde jag vila i känslan att inte behöva titta på läraren som talade utan koncentrera mig på den närmsta skärmen.

Vår värd David Langley, vid Center for Educational Innovation, höll ett intressant seminarium och poängterade att det i första hand handlar om pedagogisk förändring: ”ALCs can be catalysts for instructional reform but culture can eat instructional reform for lunch” och han talade även om att lärarens möjlighet att röra sig runt i rummet, särskilt i de salar som rymmer stora grupper, gör undervisningen mer personlig ”proximity personalizes learning” – som han valde att uttrycka det.

FullSizeRender[3]

Vid University of Minnesota ser ALC likadant ut i alla rum. Men det finns andra universitet som provar olika varianter, till exempel kanadensiska McGill. Adam Finkelstein från McGill höll flera intressanta presentationer. FullSizeRender[2]Bland annat presenterade han en modell för hur de arbetar med pedagogiskt stöd och support för de lärare som vill arbeta i deras ALC. Den modellen kommer vi att diskutera vidare i medieverkstaden. McGill har tillsammans med Educause även utarbetat ett ”Learning space rate system” som kan vara intressant att använda för analys av våra befintliga salar.

FullSizeRender[2]Konferensens avslutande keynote hölls av arkitekten Thomas Fisher vid University of Minnesota som frågade ”What is a classroom Anyway”. Han talade om hur han låtit sina studenter välja lärandemiljöer: not once did they pick a classroom; instead, they selected places that had comfortable seating, plenty of daylight, and an informal, flexible arrangement of furniture—or sometimes no furniture at all. They chose to learn in lounges and lobbies, cafes and coffee shops, and even in a light-rail train. I would call all of these “active-learning classrooms,” and would also argue that the future of higher education demands reimagining the places and ways in which students learn.

Så vad tar vi med oss hem till Malmö Högskola? En rad nya kontakter med spännande kolleger i USA och i det svenska nätverket som har en inspirerande tvärdisciplinär sammansättning.

Vi tar med oss idéer om att skapa ALC-varianter i våra olika hus, låt oss kalla det flexibla salar, där vi provar den pedagogiska formen. Vad händer om vi utgår från det vi har, tänker om, sitter vid runda bord, har hjul på stolarna, får tillgång till skrivytor och läraren utgår från centrum av rummet? Den amerikanska varianten av ALC kan vara dyrbar och tekniktät, men vi tog också del av varianter som fokuserad på enkla lösningar utifrån befintliga salar. Återigen – om vi ska göra något så handlar det om skrivytor, riktningar och möbler.

Vi tar också med oss energi till att skapa en högskoleövergripande grupp som arbetar vidare och utforskar de här frågorna gemensamt. Lärandemiljöer är ett område som behöver prioriteras. Och eftersom National Forum i Minnesota nästa gång (2017) blir International – siktar vi på att då presentera lärandemiljöer ur ett malmöperspektiv.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.