En pecha kucha om Kollaborativt lärande goes stumfilm

Skärmavbild 2014-10-13 kl. 10.12.21Under konferensen NU2014 gjorde jag en pecha kucha om kollaborativt lärande. I planen för upplägget tänkte jag mig en lekfullhet, att koppla digitala medier till en grafisk form av stumfilm: mötet mellan det nya och det gamla. När jag kom till konferensen märkte jag att snabbpresentationen skulle äga rum samtidigt som en annan presentation, på en scen, i samma rum som alla postervisningar. I den presentation som var före mig insåg jag att jag inte skulle kunna höras. Därför ville jag pröva stumfilmen på riktigt: att bara visa presentationen och visa med kroppen vad jag menade.

Min presentation hittar du här.

Stumfilmsimprovisationen blev väl snarare en performance, ett experiment i vilka medierade och omedierade former som fungerar i olika kontexter. Det var också ett inspel till digitala mediers möjligheter, och vikten av samspel mellan hybrider, såväl gammalt-nytt som digitala medier i relation till kroppers och rösters agerande i ett gemensamt rum.

Reaktionerna på mitt framträdande har varit många. Allt ifrån hyllningar till starkt ifrågasättande av seriositeten av det och vilket lärande det möjliggjorde. Jag är lika glad för båda inspelen. Kommentera även här med frågor, synpunkter mm.

(resurser för denna insats kommer från min kompetensutveckling i min halvtidstjänst, motsvarande samma som övrig kompetensutvecklingstid på MAH).

Ett svar på ”En pecha kucha om Kollaborativt lärande goes stumfilm”

  1. Så roligt att du testar (för den akademiska konferensen) icke-konventionella presentationsformer. Så oerhört störigt att man som arrangör inte tydligare kan skriva fram förutsättningarna för de olika typerna av inspel. Så att man kan förbereda sig för så hög kvalitet som möjligt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.