Ett sätt att göra kursvärderingar på ett kollegialt sätt

I kursen ”Att arbeta med högskolepedagogisk utveckling” har jag som kursansvarig anpassat kursvärderingen efter kursens grund och inriktning för att vara mer i samstämmighet med den kollegialitet som präglar särskilt vår verksamhet som pedagogiska utvecklare. Nedan finns den beskrivning jag har skickat ut till kursdeltagarna. Fråga gärna om du vill veta mer. Och kontakta oss gärna för att berätta hur du jobbar med kursvärderingar. Kanske vill du publicera något här på den här bloggen?

Den här kursvärderingen är utvecklad enligt ”inquiry-based learning” och ”co-learning”, precis som kursen (se Kursguiden). Det innebär att jag ställer frågor till dig på ett utforskande sätt där du inledningsvis får definiera och ta fram de saker, aspekter med mera som du anser behöver lyftas fram. Det finns också en ingång av samlärande, att vi tillsammans har skapat kursen, där relationella aspekter lyfts fram.

Som helhet ger det här en kursvärdering som synliggör och erkänner era perspektiv som deltagare (Cook-Sather, 2002). Det gör att kursvärderingen har som mål att stimulera till att tänka och göra kopplingar, att du får uttrycka dig i varierade former, och att du får möjlighet att argumentera för dina synpunkter.

Jag använder Macdonald and Savin-Baden (2004) för att argumentera för att bedömning av något ska baseras i en praktisk kontext, där deltagare kommer att befinna sig i framtiden, involverande en processbaserad professionell aktivitet, stöttad av rätt kunskap, skicklighet och attityd.ƒ Det innebär att kursvärderingen ska reflektera din utveckling som lärare, inte bara under kursen. ƒMålet blir att du ska få möjlighet att engagera dig i självvärdering och reflektion som bas för framtida professionell utveckling och självstyrt lärande.

Det här är bara en del av all utvärdering vi har gjort. Varje gång vi har träffats har vi haft samtal kring vad som varit bra/dåligt och vi har testat, värderat och utvärderat och ibland förändrat. Men det har bara handlat om delarna. Därför handlar den här utvärderingen mycket om helhet. Genom kursvärderingen följer vi också högskoleförordningen, att universitets- och högskolelärare är skyldiga att genomföra kursvärderingar för att sedan återkoppla resultaten till kursdeltagarna.
Stort tack på förhand för dina svar (som är anonyma).

Studentaktiva arbetsformer på MAHs pedagogiska introduktionsdag

Som nyanställd på Malmö högskola kan du delta i de introduktionsdagar som erbjuds. Det här året ingår även en pedagogisk introduktionsdag, som äger rum i Centrum för Akademiskt lärarskap regi idag den 11/11 2013 (scrolla ner till dag 5).

Jag, Pernilla Severson, berättade då kort om studentaktiva arbetsformer på det här sättet, extremt kort och pitch-artat.

Studentaktiva arbetsformer betyder att man i utbildning fokusera på studenternas lärande och att man som lärare inrikta sig på att aktivera studenterna på olika sätt.

Det kan innebära allt från att låta studenterna besvara frågor under en föreläsning till att lösa case/eller problem i grupp till att leda hela lärprocessen genom att till exempel lägga upp en kurs, genomföra den och sedan också bedöma varandra.

Studentaktiva arbetsformer är viktigt eftersom de ger bättre lärande för studenten. Istället för ytinlärning blir det djupinlärning och istället för att glömma mycket så kommer man ihåg mer.

Mer passiva lärsituationer, som till exempel den klassiska föreläsningen, visar att när studentens huvudsakliga roll är att lyssna, tränar sig i att just lyssna och även att imitera, snarare än att skapa samband, förståelse och kritiskt tänkande.

Vi på AKL arbetar för att stötta och stärka högskolelärares vardag att få ut mer av sin insats, genom just att erbjuda möjligheter att navigera, testa och använda mer studentaktiva arbetsformer.

Spanarverkstad som en del av den vetenskapliga strimman?

Looking through binocularsFoto: flickr, Kristina Alexandersson

Ni som deltog i den högskolepedagogiska konferensen 10-11 oktober i AKL:s regi kunde i en parallellsession lyssna till Barbro Bruce och Lotta Andersson berätta om sitt pedagogiska utvecklingsprojekt ”Från erfarenhetsbaserad praxis till vetenskapligt tänkande- att generera och granska kunskap”.

Projektet som ägt rum inom ramen för de specialpedagogiska utbildningarna syftar till att: a) ta till vara på, förvalta och förädla studenternas erfarenheter och förväntan, b) samverka med fältet och olika professioner, c) stimulera vetenskapligt tänkande.

Som kontaktbibliotekarier mot den specialpedagogiska utbildningen har vi haft förmånen att vara med i detta projekt och haft ett nära samarbete med lärarna kring hur man på olika sätt kan stimulera ett vetenskapligt förhållningssätt.

Vad har vi bibliotekarier kunnat bidra med då?

Förutom att ha bidragit till diskussioner om hur vi kan utveckla studenternas förmåga att söka och värdera information har vi även lanserat metoden Spanarverkstad, som är en strukturerad form för läsning och diskussion av texter. Metoden hittar ni här på bibliotekets webbsida. Mer om hur vi tänker kring undervisning för att utveckla studenters informationskompetens och vetenskapliga tänkande finns beskrivet på bibliotekets blogg ”I huvudet på bibliotekarien”.

Spanarverkstad finns nu med som en del av den vetenskapliga strimman på specialpedagogutbildningarna. Metoden återkommer flera gånger under studenternas utbildning. Progressionen ligger i att kraven skärps gällande valet av texter och vetenskaplig förankring.  Utvecklingen i valet av texter kan handla om en basgrupp som första terminen väljer en debattartikel från en facklig tidskrift för att sen i tredje terminen välja en internationell vetenskaplig artikel. Studenterna tränar sin förmåga att söka, värdera och använda olika typer av texter. Genremedvetenhet och källkritik utvecklas.

Varför Spanarverkstad?

Spanarverkstad kan vara en metod för att på ett enkelt och strukturerat sätt diskutera, reflektera och problematisera ett ämne/en text. Det är en form som stödjer det studentaktiva och kollaborativa lärandet på olika sätt. Studenterna tar ansvar för att välja artikel och utse roller i gruppen. Att de själva får välja artiklar kan leda till ökad motivation och intresse för ämnet. De diskuterar och lär sig tillsammans samt drar nytta av varandras kunskaper och tidigare erfarenheter.

Många studenter vittnar också om att formen skapat en trygghet i basgrupperna. Anledningen till detta är såklart delvis att Spanarverkstad blivit en återkommande metod, men även den strukturerade gången som gör att alla kommer till tals och att fokus läggs på att lyssna och utbyta erfarenheter.  Några studentröster från de Spanarverkstäder vi varit med på uttrycker ” man får ut mer av diskussionen på grund av en bra struktur” och ”man läser bättre” när man läser en artikel till en Spanarverkstad.  En grupp ansåg att ”formen gynnar lyhördhet, man lyssnar bättre” och att Spanarverkstad har lett till ”trygghet i formen som skapat en trygghet i gruppen”.

Skulle du vilja testa Spanarverkstad som metod?

Kontakta gärna oss om du vill prata vidare eller testa metoden i ditt arbetslag eller med din studentgrupp!

Helen Rasmussen & Jessica Zaar

Deltagaraktivitet och kunskapsdelning

akl-1

Inom ramen för höstens kursomgång i Akademiskt lärarskap bearbetar kursdeltagarna högskolepedagogiska frågor med utgångspunkt i constructive alignment, arbetsformer, heterogena studentgrupper samt styrdokument. I linje med Strategi2020 experimenterar vi med en modell för att dela kunskap med kollegor och det omgivande samhället.

Alla deltagarnas inlägg samlas under etiketten ”akademiskt lärarskap”. I menyn ovan (Kursresuresurser-Akademiskt lärarskap-Deltagarmaterial) kommer du direkt till alla publicerade inlägg.

En session om vetenskaplighet på Malmö högskolas pedagogiska konferens

Idag på Malmö högskolas årliga konferens, är fokus på hur arbetar vi på Malmö högskola med högskolepedagogisk utveckling avseende studenters lärande. Prorektor Cecilia Christersson inledde med att säga att den här dagen mycket handlar om att mötas och att få med sig något. Det här blogginlägget är ett led i att visa vad jag fick med mig, men också öppna upp för att mötas digitalt mellan de som deltog under sessionen kl 10.45-12.00 då vi inte hade utrymme för den där behövliga diskussionen (men också du som känner dig berörd och manad). Vill du finns det också en möjlighet att delta i samtal och diskussion på vår Facebook-sida.

Under vår session presenterades tre olika pedagogiska utvecklingsprojekt:

  • Från erfarenhetsbaserad praxis till vetenskapligt tänkande – att generera och granska kunskap, presentatörer: Barbro Bruce, LS och Lotta Andersson, LS, samt Elsa Andersson (student) och Heléne Slivka (student).
  • Förståelse för att arbeta på vetenskaplig grund, presentatör: Stina Stensson.
  • Your place in picture-poetry: Malmö-Macau intercultural exchange
    presentatörer: Malin Glimäng, LS och Björn Sundmark, LS

Det var väldigt olika projekt. När jag lyssnade så hörde jag särskilt olika sätt att förhålla sig till och närma sig vetenskaplighet som generisk kompetens: som evidens, som garant för utvärdering av uppsatser, som start för en process kopplad till kreativitet och sociala medier.

Samspelet mellan studenter och lärare var särskilt tydligt i första projektet, där studenter under presentationer fick frågor från lärare. Studenterna tog särskilt upp värdet av en bra basgrupp och att ett dilemma i yrkeslivet sedan är hur man får med sig sina kollegor i det kritiska tänkandet och vetenskapliga förhållningssättet. Bibliotekarier lyftes fram som viktiga. Metoden Spanarverkstad nämndes, och ytterligare förstärktes av Jessica Zaar. Den genomgående tanken i projektet är att erfarenheter kan hjälpa att motivera vetenskaplighet.

I det andra projektet handlade det om att förbättra utbildningar genom vetenskaplighet. Till exempel hade man skickat ut enkäter till studenterna om vad det innebär med vetenskaplig grund. Utifrån resultaten väckte Stina frågan om vi tränar vi studenterna att imitera? Detta trots att resultaten upplevs som stor kvalitetshöjning av lärarna. Många frågor kring att mäta vetenskaplighet surrade i rummet här, och det var verkligen synd att vi inte hann fördjupa oss.

Det tredje projektet visade på många olika möjligheter för undervisning att jobba med sociala medier och kreativa processer. Vetenskaplighetens betydelse var inte så framträdande. Kanske var den implicit eftersom det gällde ämnet Engelska? Mest var det väl för att tanken med ”PicturePlacePoetry-projektet är ett web-baserat samarbete mellan studenter och lärare  på universitet i Malmö och Macau, där syftet är ”att stödja studenternas interkulturella lärande, gestaltningsförmåga och användande av nya medier för pedagogiska och kreativa ändamål” (Projektrapport).

Som vid många andra tillfällen i akademin blir det för lite utrymme till diskussion. Vi hade knappt en timme på oss till tre projekt. Jag bad därför alla att ställa sig upp och gå till presentatörerna och be dem utveckla, förklara, fördjupa, och kanske ge en kommentar, får att få en möjlighet att närma sin verksamhet med presentatörernas projekt. Det vi missar är att relatera de olika projekten med varandra. Men jag ger en möjlighet här: delta med kommentarer, synpunkter – högt och lågt – vad som helst.