Jag – en lärare (inom högre utbildning)

Följande text är skriven under deltagandet på en internationell konferens för högskolepedagogik och akademiskt lärarskap. Länk till ISSOTL 2016.

teacher-wideI en presentation kring hur högre utbildning porträtteras i populära filmer (Marquis, Johnstone, Puri) är en av slutsatserna den att undervisning stjäl tid från forskning. I flera filmer målas bilden fram av akademikerns som tvingas undervisa när denne helst vill forska.

Individens vilja. Men kanske också resten av världens syn på universitetet. En plats där det forskas. Och där forskning värderas högt. I visst tal kanske också statusen på forskning trumfar statusen på undervisning.

Delvis är det i det ljuset som fältet The Scholarship of Teaching and Learning har växt fram. För att validera och positionera goda undervisningsmiljöer och -metoder finns ett behov av att förhålla sig vetenskapligt till just undervisningspraktiken. Inte bara till det innehåll som ska läras ut. Läraren behöver också forska. För att kunna vara en reflekterande praktiker. För att inte stagnera.

Men också för att kunna positionera sig inom akademin. För här är det forskning som räknas.

Talet om balansen och relationen mellan forskning och undervisning är ett jag bitvis känner igen från det kollegiala samtalet på Malmö högskola. Som lektor och disputerad är det fortfarande en ganska liten del av arbetstiden som ägnas åt forskning. En utbildad forskare arbetar i de flesta fall till största del som lärare.

Personen som sökte sig till en forskarskola på grund av ett intresse i en akademisk disciplin, en vilja att i ett arbetsliv fördjupa sig inom och skapa kunskap i denna disciplin, kanske inte såg framför sig primära arbetsuppgifter som lärare. Och kanske inte känner sig rustad för det yrket.

I andra delar av Sveriges skolsystem krävs det minst tre års högskolestudier för att på något sätt arbeta som lärare. Det är ett yrke i sig. Med sin uppsättning av kunskaper, förmågor och färdigheter.

Men. Och här ska jag försöka göra min poäng. Jag (och här vill jag tro att jag inte är ensam) sökte mig till högskolan för att jag vill arbeta med lärande. Först som student. Och senare som lärare. Jag upprepar; Som lärare.

Mitt intresse i akademin är inte ett som kretsar kring att forska. Förstå mig rätt nu. Jag är inte ointresserad av att forskning utförs. Tvärtom. Idén om ett samhälle byggt på vetenskaplighet värderar jag högt. Men jag vill inte utföra forskningen. Det yrket intresserar mig inte. Jag är lärare – och jag har valt att arbeta med lärande (inom högre utbildning).

Och på det viset har jag full förståelse för lektorn, docenten, professorn som utbildade sig till ett yrke men fann sig i ett annat. Jag å andra sidan ges ganska goda möjligheter (definitivt så jämfört med läraren i för- eller grundskola) att, inom min arbetstid, arbeta som lärare.

Så det kanske är dags att erkänna olika yrkesgrupper inom högre utbildning. Och utnyttja kompetensen där den finns. Och värdera och tala om den likvärdigt.


 

Engaging Popular Narratives of Higher Education: SoTL, Public Pedagogy and the Promise of Filmic Analysis – Beth Marquis & Katelyn Johnstone & Varun Puri. Läs mer här.

Konferenspresentationens dramaturgi

Följande text är skriven under deltagandet på en internationell konferens för högskolepedagogik och akademiskt lärarskap. Länk till ISSOTL 2016.

På en konferens med den fräsiga underrubriken Telling the Story of Teaching and Learning är det intressant att kika på vilka mönster för berättande konferenspresentationerna ikläder sig. Och kanske fundera över vilka förutsättningar för berättande som ges i form av lokaler och förväntningar.

Tre dramaturgiska mönster

Gisslandramat

Åhörarna ges en inledande dragning som mynnar i ett dilemma som föredragshållarna ber om hjälp att hantera. Åhörarna arbetar i grupper för att lösa problemet. Engagerat. Initierat. Med sina samlade erfarenheter och kunskaper. Förslag på lösningar presenteras och problematiseras.

2960717_1200_675När föredraget löper vidare blir det tydligt att problemet har varit löst sen länge. Och att föredragshållarna är både stolta och nöjda över sin lösning.

Ropet på hjälp var främst ett trick för att hålla publiken engagerad i frågan. Och i det har presentatören lyckats. Men med den sura eftersmaken att ropet på hjälp inte var autentiskt.

Åhörarna har hållits gisslan. De behandlas väl och beröms för sina förslag och lösningar, men egentligen är de där för att lysa på föredragshållarnas förträfflighet och fokusera deras ännu klokare förslag och lösningar.

En ulv i fårakläder

På ytan är presentatörens intention att berätta om forskning eller utvecklingsarbete. Titeln på föredraget är satt för att fånga intresse och vara i linje med konferensens tema.wolf_sheeps_clothing_barlow

I takt med att presentationen vecklas ut uppdagas ledtrådar till att titeln är ett lockbete och att anknytningen till konferenstemat är ett utanpåverk.

Berättelsens fokus är inte att förmedla kunskaperna vunna i forskningen eller att dela de gjorda erfarenheterna av utvecklingsarbetet. Berättelsen är snarare en om de egna akademiska meriterna. Och som sådan är inte deltagarna i rummet de främsta mottagarna. Den tänkta mottagaren är snarare den framtida arbetsgivaren eller kollegiet. Presentationen i rummet tar inte lyssnaren i hand för att berätta om gjorda erfarenheter. Utan är snarare avsedd att vara ett kapitel i CVt. Kapitlet om presentation på internationell akademisk konferens.

Sympati för Rödluvan

Vi får lära känna Rödluvan både genom hennes mamma och mormor. Vi identifierar oss med det oskyldiga barnet. I berättelsens anslag byggs ingångar för läsaren att bry sig om huvudpersonen. Det är också därför vi blir involverade i hennes räddning när hon blivit slukad av vargen.

dore_ridinghoodFöreläsaren skapar mening och identifikation genom att emotionellt beröra publiken genom exempel som knyter an till dess erfarenhetsvärld. Som en bonus skapar detta förtroende och tillit genom att föreläsaren kan visa att denne delar erfarenheter och kulturellt kapital med lyssnarna.

Genom gjorda exempel och anekdoter har föreläsaren skapat sympatier och intresse för den fortsatta berättelsen.Både i förhållande till innehållet och föreläsaren själv. Lyssnarna bryr sig om problem och dilemman. Den är villig att acceptera lösningar och resultat.

Funderingar

Jag har hittat tre dramaturgiska mönster under de presentationer jag deltagit i under dagen. I någon form har jag kanske stött på dem i andra sammanhang. Jag tror inte de är unika för den här konferensen. Eller för konferenser generellt. De kan säkert hittas i tex undervisningssituationer eller försäljningssammanhang.

Hur som helst tror jag att det finns förväntningar inom genren.

Du förväntas fånga din publik. Kanske med antagandet att det du berättar inte är så intressant att det kan stå för sig själv. Usch. Trist.

Den akademiska konferensen handlar inte enkom om att berätta din berättelse. Den handlar också om akademisk meritering. Det är delvis därför vi ses på det här viset. Kanske (troligen?) nödvändigt.

Konferensarrangören skapar förutsättningar i form av lokaler och olika former för framställningar – paperpresentationer, posterutställningar och keynoteföredrag.

Deltagarna har förväntningar på hur formen ska eller bör vara. Det finns en genrekännedom som sätter ramar.

Även om temat för konferensen är berättande krävs det en del mod och kreativitet för att bryta (för mycket) mot den givna genren. Så det krävs medvetna ansträngningar från arrangören för att skapa möjligheter och utrymme. Det räcker inte med en fräsig underrubrik.

Anything Worth Doing is Worth Doing poorly

Detta är ett inlägg skrivet av Adam Gray som undervisar i engelska och teater. Han delar med sig av erfarenheter från att använda MahPlay i klassrummet.

After attending a day of workshops the last week of August, I decided to use the tool to record my lectures live. I knew it wouldn’t be perfect, but I also knew a lot of new students would miss the first week of classes. I teach a lot of independent courses. Many times the schedules clash for the students between the independent courses and their normal program courses. They simply cannot come to all classes.

I decided to film the lectures live and post them on It’s Learning, not as a replacement for coming to class, but as a complement to the course. The students have been very grateful, and those who would have otherwise already dropped off of the course have decided to stay and make a go of it… even if they cannot always attend.

It has actually been very easy to do with my laptop, with CaptureSpace desktop recorder, and with MahPlay. I open CaptureSpace, select “Presentations and Lectures”, upload my PowerPoint, point the computer toward myself and the white board, and press start!

The program automatically films me teaching and shows the PowerPoint. I run the slides as normal from my computer. VERY EASY! Even someone like myself, who is “technologically challenged,” can do it.

Uploading the completed film after class has been easy too. I press “upload” in CaptureSpace and it uploads the film automatically into MahPlay, where I can then get an imbedded link to put into It’s Learning. Maybe it sounds like a lot the first time around, but after doing it a couple of times, it is easy.

The students have a lot of freedom with how they watch the video on It’s Learning too. As they are watching the lecture video, they can choose to have either…

  1. The PowerPoint larger and my teaching video smaller in the corner.
  2. My teaching video larger with the PowerPoint small in the corner.
  3. To have the PowerPoint only
  4. To have my teaching video only.

They can toggle easily back and forth between these options with one click. For instance, if they see that I start to write on the white board, they can make my teaching video larger with the PowerPoint smaller or gone, so that they can clearly see what I am writing on the white board.

Both the students and I are pleased with the results. They are not perfect yet… not even close. I could use a lapel mic for better sound quality, or an ambient mic in the room to pick up what the students say in our discussions. I need to also learn how to edit the beginning and end to give it a cleaner start.

However, it works well enough. Students who have missed classes in these first 3 weeks of classes have already been able to keep up with their studies. For this, they are grateful.

If it’s worth doing at all, then it’s worth doing poorly. Perfectionism is not the goal.

Lieng, Gerner och Nyström om högskolepedagogik

5422906351_74cd8bb641_z

Foto: Simon Ingram, flickr

Kristoffer Lieng har en bakgrund som radiojournalist och Svenska institutets lektor i Moskva. Numera är han verksam vid Malmö högskola och Lunds universitet.  Här samtalar han om högskolepedagogik med två erfarna universitetslärare, professor emeritus Kristian Gerner och före detta studierektorn Kerstin Nyström, båda aktiva Östeuropaforskare sedan flera decennier.

Kristoffers pod är gjord som en del av examinationsuppgiften i kursen Akademiskt lärarskap, 5hp.

Play

Revisiting the Discipline in an Interdisciplinary World

hull-keynote-fracois-de-halleux

Foto: flickr/Francois de Halleux

Dr. Elizabeth Cleaver från University of Hull, UK avslutade 2014 års pedagogiska konferens på Malmö högskola. Här kan du höra hennes keynote i sin helhet. Vi gjorde dessutom ett uppföljande samtal som du kan lyssna på här.

Dr. Elizabeth Cleaver from the University of Hull gave a keynote speach at Malmö university’s 2014 conference on learning. This is a recording of the full lecture. After the conference we did a pod to follow the keynote. Listen to that conversation here.

Play

Elizabeth Cleaver – ett samtal

hull-pod-ian-dolphin

Foto: flickr/Ian Dolphin

Efter dr. Elizabeth Cleavers keynote under Malmö högskolas pedagogiska konferens, fick AKL möjlighet att samtala kring likheterna mellan Hull och Malmö, tvärvetenskaplighet och det akademiska lärarskapet. Vill du lyssna på keynoteföreläsningen i sin helhet hittar du den här.

Following dr. Elizabeth Cleaver’s keynote from Malmö university’s 2014 conference on learning, AKL had the opportunity to talk to her about the similarities between Malmö and Hull, interdisciplinarity and academic teaching. If you’d like to listen to the full keynote, you can find it here.

Play